I behov av extra stöd?
I Lpfö 98 (2006) beskrivs att arbetslaget skall ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde. Det beskrivs även att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den, utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga. Barnen ska utveckla sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler. Personalen i förskolan ska även samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling.
Detta skall alltså förskolan stäva emot och ha som mål att uppnå. Men detta blir genast ett bekymmer om personalen inte får den hjälp och stöd som de egentligen har rätt till om det finns ett barn i behov av stöd på avdelningen. På min VFU – plats finns det en liten pojke som är i behov av extra stöd och behöver ha en extra person som följer denna pojke i vardagen för att underlätta för bl.a. personalen, men även för att se till att de andra barnen får chansen att bli sedda och bekräftade av personalen. Rektorn har beviljat att en extra personal ska komma in på avdelningen på prov, utöver den vanliga personalen. Dock är denna prövotid snart slut och rektorn ställer sig tveksam till att en extra personal behövs för detta barn, trots personalens påtryckningar att detta krävs för att barngruppen ska fungera samt att de resterande barn ska få bli sedda.
Detta anser jag ett dilemma, då personalen hävdar att en extra personal krävs för att vardagen ska fungera för alla på avdelningen. Dock tvekar rektorn till detta. Jag anser att rektorn bör göra ett studiebesök på avdelningen under några dagar innan ett beslut tas. Detta eftersom det är väldigt lätt att bestämma hur det ska vara, när man egentligen inte har någon insyn kring hur det verkligen fungerar i vardagen. Att rektorn väljer att tysta ner problemet anser jag problematiskt eftersom detta innebär att alla på avdelningen riskerar att inte kunna nå upp till målen, eftersom denna pojke kräver mycket tillsyn vilket bidrar till att de andra barnen hamnar i skymundan. Detta är precis ett dilemma jag själv är rädd för att hamna i under yrkeslivet, då man känner att situationen är ohållbar, men detta tystats istället ner eftersom ekonomin inte räcker till. Detta ska inte få förekomma ute i skolorna!
/Elisabeth
Jag anser att du har satt fingret på en öm punkt för många, och precis som du säger är det ett dilemma. Om rektorn tar detta beslut baserat på vad denne själv anser, utan att ha lyssnat till personalen och utan att faktiskt ha varit med i verksamheten och sett hur behovet ser ut anser jag att det är svårt att ta ett riktigt beslut. Sen funderar jag över om rektorn verkligen tänkt på barnets och gruppens bästa eller om det är något annat som ligger bakom att hon inte vill ha kvar den extra personalen. Jag menar att beslut alltid måste fattas med barnens bästa för ögonen. Läroplanerna tar upp det uppdrag vi har och då måste man följa det. Frågan är om den följs om den extra personalen tas bort, kan alla då bli tillgodosedda? få respekt? känna trygghet? och utvecklas?
//
Madelen K
Det är intressant att du lyfter fram assistent i förskolan. Jag har erfarenhet av förskolans verksamhet utifrån egna barn. Jag har aldrig mött en assistent till något barn med särksilda behov i förskolan, finns de inte? eller kan personalen hantera situationen bättre än skolan? Naturligtvis inte! Jag anser att det handlar om besparingar och en "ful" ovana där det inte är så vanligt att assistenter arbetar med barn i förskolan. Det känns i det här fallet att rektorn ser det ekomonmiska läget och i det fallet ligger barnomsorg och skola långt ner på listan. Då kan man undra vilka som skall uppfylla uppdraget i Lpfö 98? Är det för syns skull den finns, är det en ledsagning eller är det något vi skall efter bästa förmåga uppfylla för varje barn. I skolan behövs det ofta en diagnos för att få en assistent till elev som behöver det. Det är mycket som skall fungera för att det skall komma till stånd. Jag kan tänka mig att om vårdnadshavarna ser att deras barn behöver extra stöd nu i förskolan är det mycket jobb för dem att få till stånd en utredning i så läg ålder. I förskolan är det många små barn och personalen har hög belastning, varför höjer inte rektorn själv statusen på yrket genom att värna om personal och uppdraget i Lpfö 98?
måste bara säga bra sagt Madelaine. Jag håller med dig.
Jag kan förstå din oro kring att komma ut i verksamheten under dessa förhållanden. Det är inte lätt att arbete då man vill alla barns bästa. Jag tror att man som pedagog kan känna sig otillräcklig då man skall kunna nå ut till alla barn. Dock tror jag att detta dillemma finns överallt runt i verksamheterna. Även jag tycker att rektorerna skall vara med i verksamheten under en längre tid då hon/han får en bild av hur arbetet fungerar och inte fungerar. När jag läser din text är det många frågor som uppkommer. Man blir arg och frustrerad då en människa kan sitta och bestämma över en annan individ. Man ser så kortsiktigt på detta och jag anser att det är inte bara är för honom som man sätter in extra personal utan även för att alla i gruppen skall må bra. Jag anser att det är lätt att påstå att det inte varken finns pengar eller resurser till detta men vad kostar denna pojke samhället sedan, då han inte fått den hjälpen då han behöver? Brodin och Lindstrand (2010) beskriver om detta då barn lätt får en stämpel på sig och som de sedan kommer att få ta med sig under hela deras liv. Detta kan medföra att det inte får t.ex. arbete. Jag anser att det är synd att detta förkommer ute i verksamheterna, dock tror jag detta är vanligt. Men det är synd att de barn som behöver extra stöd inte kan få detta. Att barnen ute i verksamheterna blir lidande och Jag anser att man inte ger dessa barn en ärlig chans att lyckas i livet.
Jag tycker att det är bra att du kunnat relatera till läroplanen utifrån din verksamhet. Jag tycker även att det är bra att du påpekar att det inte alltid är lätt att tillämpa det som står i läroplanerna om man inte har de rätta förutsättningarna. Du har skrivit en intressant text som var bra att ta till sig då man kan få ett exempel på hur detta förkommer ute i verksamheten.
/ Kristina
Jag kan förstå din oro kring att komma ut i verksamheten under dessa förhållanden. Det är inte lätt att arbete då man vill alla barns bästa. Jag tror att man som pedagog kan känna sig otillräcklig då man skall kunna nå ut till alla barn. Dock tror jag att detta dillemma finns överallt runt i verksamheterna. Även jag tycker att rektorerna skall vara med i verksamheten under en längre tid då hon/han får en bild av hur arbetet fungerar och inte fungerar. När jag läser din text är det många frågor som uppkommer. Man blir arg och frustrerad då en människa kan sitta och bestämma över en annan individ. Man ser så kortsiktigt på detta och jag anser att det är inte bara är för honom som man sätter in extra personal utan även för att alla i gruppen skall må bra. Jag anser att det är lätt att påstå att det inte varken finns pengar eller resurser till detta men vad kostar denna pojke samhället sedan, då han inte fått den hjälpen då han behöver? Brodin och Lindstrand (2010) beskriver om detta då barn lätt får en stämpel på sig och som de sedan kommer att få ta med sig under hela deras liv. Detta kan medföra att det inte får t.ex. arbete. Jag anser att det är synd att detta förkommer ute i verksamheterna, dock tror jag detta är vanligt. Men det är synd att de barn som behöver extra stöd inte kan få detta. Att barnen ute i verksamheterna blir lidande och Jag anser att man inte ger dessa barn en ärlig chans att lyckas i livet.
Jag tycker att det är bra att du kunnat relatera till läroplanen utifrån din verksamhet. Jag tycker även att det är bra att du påpekar att det inte alltid är lätt att tillämpa det som står i läroplanerna om man inte har de rätta förutsättningarna. Du har skrivit en intressant text som var bra att ta till sig då man kan få ett exempel på hur detta förkommer ute i verksamheten.
/ Kristina
Ni är verkligen engagerade i det ni skriver - roligt att märka, eftersom jag själv tycker specialpedagogik är så intressant och viktigt. Däremot blir jag fundersam till om ni menar att särskilt stöd i förskolan skulle innebära just personelig assistent? Jag har erfarenhet av att extra stödresurs tillfördes i arbetslaget, som valde att organisera sitt arbete så att inte en person var just assistent och övriga ansvariga för resterande barn. Det "osynliggjorde" på ett sätt resursinsatsen, men frågan är om det inte var klokt tänkt utifrån perspektivet en skola för alla och ett inkluderande arbetssätt?
