Diskussion kursplaner
Enligt Lpo 94 (2006) uttrycks rektorns ansvar gällande elever med särskilt stöd, " undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver" (s.17).
Får de elever som befinner sig i gränslandet mellan grundskola och särskola det stöd de behöver? Enligt Skolverkets rapport nr 216 (2002) känner sig många vårdnadshavare tvingade att placera sina barn i särskoleklass pågrund av bristande resurser i grundskolan.
"En skola för alla" kan tolkas på olika sätt anser jag. Skall dessa elever inkluderas i "vanlig" grundskola där det enligt rektorns ansvar skall finnas stöd och resurs eller är rektorns ansvar att ge eleverna en utbildning i vilken skolform som helst?
/Madelaine Hallin
En skola för alla är verkligen ett dilemma. Jag har fortfarande inte kommit underfund med vilket som skulle kunna vara den bästa lösningen, EN skola för alla, eller en skola för ALLA. Men EN skola för alla anser jag skulle kräva en hel del av alla som arbetar inom skolan. Både rekton och persónalen skulle förmodligen behöva förändra hela verksamheten. Detta eftersom man nu måste anspassa allt till alla barn, eftersom man måste vara berädd på att kunna möta alla barn. Frågan är om ekoniomin räcker till detta? Samt hur det skulle fungera med målen som barnen ska uppnå? Eftersom EN skola för alla innebär att man nu ska kunna inkludera alla barn i klassen, och alla barn lär sig på olika sätt och olika fort innebär detta att det krävs att läraren är flexibel och kan finna olika lösningar på de bekymmer som uppkommer under tiden. Lärare som arbetar i EN skola för alla måste förmodligen vara extremt felxibla och verkligen "brinna" för sitt yrke, om de ska ha viljan och kraften att anpassa undervisningen efter alla barn.
Begreppet en skola för alla kan diskuteras hur länge som helst. Jag har också upptäckt att begreppet tolkas olika beroende på vem som tillfrågas och beroende på vart betoningen läggs. ska det vara En skola för alla eller ska det vara en skola för ALLA?
Jag anser det vara viktigt att barnen får den hjälp det behöver och att vi ska sträva efter att så långt som möjligt ge denna hjälp inom klassrummets ramar för att undvika exkludering, sen måste vi också fundera över vad vi visar barnen genom att skicka iväg någon till en specialpedagog, är det inte bättre om specialpedagogen kommer till klassen? Samtidigt är inte den "Vanliga" klassen en skolform som passar alla barn och då anser jag att särskolan kan vara en lösning. Men som sagt jag anser att vi måste göra allt i vår makt för att hjälpa och tillgodose alla barn. Alla är vi olika och har rätt att bli respekterade och accepterade för dem vi är.//
Madelen K
Det är många viktiga frågor du tar upp i din text och det är ett svår tolkat begrepp då alla har sin egen syn på ”en skola för alla”. Dock vill man tillämpa detta men det är som Elisabeth beskriver att pedagogen måste verkligen brinna för ämnet. Jag anser att det viktigaste en pedagog bör arbeta efter är barnens eget intresse. Man skall inte endast utgå ifrån sina egna ramar utan man bör lyssna på barnet. Vi kan ta till oss deras kunskap och det är viktigt att vi lyssnar. Genom denna arbetsmetod får vi en bild av vilken hjälp barnet behöver. Alla är vi olika och kan olika mycket. Jag anser att man som pedagog skall lyssna och observera barnet och därefter utgå ifrån vad barnet behöver för extra stöd. Det är ett svårt begrepp där man varken kan säga bu eller bä. Det finns inget rätt eller fel. Vilket är det bästa arbetssättet? Det är många frågor som uppkommer. Jag tror det är viktigt att man lyssnar och utgår ifrån vart barnet finner och tar då ställning till vilken arbetsmetod som passar barnet bäst.
/ Kristina
Det är många viktiga frågor du tar upp i din text och det är ett svår tolkat begrepp då alla har sin egen syn på ”en skola för alla”. Dock vill man tillämpa detta men det är som Elisabeth beskriver att pedagogen måste verkligen brinna för ämnet. Jag anser att det viktigaste en pedagog bör arbeta efter är barnens eget intresse. Man skall inte endast utgå ifrån sina egna ramar utan man bör lyssna på barnet. Vi kan ta till oss deras kunskap och det är viktigt att vi lyssnar. Genom denna arbetsmetod får vi en bild av vilken hjälp barnet behöver. Alla är vi olika och kan olika mycket. Jag anser att man som pedagog skall lyssna och observera barnet och därefter utgå ifrån vad barnet behöver för extra stöd. Det är ett svårt begrepp där man varken kan säga bu eller bä. Det finns inget rätt eller fel. Vilket är det bästa arbetssättet? Det är många frågor som uppkommer. Jag tror det är viktigt att man lyssnar och utgår ifrån vart barnet finner och tar då ställning till vilken arbetsmetod som passar barnet bäst.
/ Kristina
Det är ett stort och viktigt ämne ni lyfter - ryms alla elever inom vår skolas ramar? Att lyssna på barnen är naturligtvis väldigt viktigt, precis som ni skriver. Jag kan dessutom uppleva att vi inte alltid lyssnar tillräckligt på barnens föräldrar. Jag har mött ett antal föräldrar, som försökt påtala sina barns behov, men upplever att de inte blivit lyssnade på. Det är också ett dilemma.
