memkkaho -

Organisationsförändring

"Barn som lär tillsammans lär sig att leva tillsammans" (s.61) Ett citat från Salamancadeklarationen +10 som jag verkligen håller med om. När jag läst deklarationen blev jag helt matt, vilken total omorganisation på alla plan inom svenskt skolväsen det skulle innebära. Inte bara förändring organisatoriskt utan även tanke -och förhållningssätt. I deklarationen lyfter de fram att alla elever så ofta det är möjligt skall arbeta tillsammans inom ramen för den ordinarie kursplanen, assistans och stöd skall ges till elever som behöver det. Kursplaner skall även anpassas till elevernas behov och erbjuda alternativa kurser. Det för mina tankar till dagens debatt angående barn i behov av särskilt stöd som skall integreras i den "vanliga" grundskolan. Själv anser jag att alla elever inte har möjlighet till att få sitt behov tillfredsställt i det skolväsen vi har i grundskolan, det behövs mer än god vilja. Det kräver möjligtvis det förslag som deklarationen tar fram att hela skolväsendet måste förändras. Ändå undrar jag om det verkligen är möjligt att tillgodose alla elevers behov enligt Salamancadeklatationen. Anledningen till mitt huvudbry är tankarna jag har angående en pojke jag varit nära i 16 år. Han har autism, utvecklingsstörniing och socioemotionella hinder. För att han själv skall fungera och känna sig självständig behövs klara ramar och enorm struktur inom alla fält, annars tappar han fotfästet totalt. Eftersom han har socioemotionella hinder blir han mycket destruktiv, autismen gör att han inte förstår sammanhanget och utvecklingsstörningen bidrar till att om rutinen störs uppstår det blockering för honom. Det här är naturligtvis bara i stora drag vad som sker i hans vardag om det händer för mycket oförutsett, som berör honom. Anledningen till att jag lyfter fram honom är att jag inte anser att dagens skola skulle tillmötesgå hans behov att integrera honom i vanlig grundskola, även om han fick stöd och assistans skulle det bli för mycket inom strukturen och skolans impulser. Det jag frågar mig är om han verkligen skulle må bra och få sina stora möjligheter uttryckta för utveckling i den grundskola Salamancadeklarationen föreslår, håller strukturen och ramarna inom den organisationen för en elev med de här behoven? Blir det total inkludering eller blir det i verkligheten ändå en marginalisering?

/Madelaine Hallin

2010-11-14 @ 18:48:01 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Elisabeth

Jag anser det av vikt att man bör fråga sig vad som kan vara bäst för barnet, att hamna i en skola för alla eller att segregeras. Precis som du nämner är detta ett stort dilemma och det krävs mycket vilja,energi och "nytänk" om en skola för alla ska fungera. Jag anser att alla barn förmodligen inte skulle må bättre i en skola för alla, men jag kan heller inte bortse från att en skola för alla skulle fungera eftersom jag inte har sett denna utveckling ännu. Men spontant känner jag att detta är en tung väg att gå om man ska "göra om" alla skolor till en skola för alla. Jag anser även att det är enkelt att bestämma att nu ska vi ha en skola för alla eftersom detta är det nya tänket. Men de som arbetar i skolan kommer få en stor utmaning att se till att varje individ når målen och mår bra och får synas lika mycket som de andra eleverna. Frågan är bara om varje individ kommer få det stöd de behöver i en skola för alla?

2010-11-15 @ 10:50:31

Postat av: Madelen Karlsson

Jag håller med det är verkligen ett stort dilemma. Jag känner att det pratas så mycket om hur det ska vara och vad vi ska göra men det fungerar inte alltid i praktiken. Frågan är om vi någonsin kommer att uppnå en skola för alla eller ens hur nära vi kommer att komma. För att ens komma nära måste en stor omorganisering ske både av skolorna och, som jag ofta framhåller, av våra attityder. Alla pedagoger kommer också behöva en bredare och djupare kompetens för att kunna tillgodose alla. som sagt undrar hur nära vi kommer komma och vad är egentligen bäst? och för vem?

2010-11-16 @ 11:14:30

Postat av: Monica Egelström

Först - visst är det häftigt att börja tänka utifrån Salamanca. Jag håller med dig, Madeleine! Sedan är det skönt att höra hur ni resonerar utan att förenkla det som är svårt. Här tror jag det är jätteviktigt att fundera utifrån när en individ upplever inkludering respektive exkludering - när har hon/han en möjlighet att känna sig delaktig?

2010-11-16 @ 21:05:19

Postat av: Kristina Olsson

Jag anser även jag att när man läser Salamancadeklarationen blir man matt då detta kommer att bli en stor omorganisation inom skolorna Och jag som alla andra tycker att detta är ett svårt dillemma. Man vet inte hur detta kommer att bli i praktiken. Antingen kommer det gå bra eller så kommer det bli svårt att uppnå och mycket arbete kommer att krävas. jag har samma åsikt som Elisabeth då jag anser att man bör fråga sig vad som är bäst för barnet. Man kan inte arbeta efter ramar. Vi pedagoger måste vara flexibla inom arbetet tillsammans med barnen. Gå ner på barnets egna nivå.

2010-11-17 @ 14:46:33

Trackback