Salamancadeklarationen

I Salamancadeklarationen (2006) beskriver det att målet är en ”Utbildning för alla”. Med detta menar dem att de strävar efter att skolan skall kunna möta de elever som är i behov av särskilt stöd. Detta är samtidigt något som Lpo94 (2006) beskriver då skolan skall hjälpa alla med behov av särskilt stöd. Läraren har ett speciellt ansvar att stimulera och ge stöd till elever som har olika svårigheter. I Salamancadeklarationen beskrivs det även att alla barn har unika egenskaper, intressen, fallenheter och inlärningsbehov och att skolan skall stödja barnen i detta. Elever med särskilt stöd måste ha tillgång till vanliga skolor som skall tillgodose dem inom pedagogiken och som sätter barnet i centrum. Detta är något som jag anser vara av betydelse då jag tycker att man alltid skall sätta barnet i centrum och det är ytterst viktigt att man tillgodoser deras behov. Salamancadeklarationen nämner även att skolan strävar efter att ge plats för alla barn, respektera olikheterna, stödja inlärningen och tillgodose individuella behov utan hänsyn till eventuella svårigheter eller funktionsnedsättningar, undervisningen måste anpassas till barnet och inte låta sig styras av skolans förutsättningar. Detta är samtidigt något som Lpo94 tar upp då undervisningen skall anpassas till varje elev. Alla elever skall ha förutsättningar att lyckas. Salamancadeklarationen påpekar även på föräldrarnas betydelse och vikten av föräldramedverkan i barns utbildning.

Det är mycket som Salamancadeklarationen nämner som är av betydelse. Jag tycker att det är ytterst viktigt att man sätter barnet i centrum och tillgodoser deras behov. Man ser likheter i både Salamancadeklarationen och i läroplanerna, det är mycket som går hand i hand med varandra. Jag tycker att det är viktigt att man strävar efter att uppnå dessa mål i verksamheterna. Det är enkla mål att tillämpa som t.ex. att skolan skall ge plats åt alla barn och respekterar olikheterna och stödja inlärningen.  Det är även av betydelse att föräldrarna är delaktiga i barns utbildning, då jag tycker att de skall vara en del av verksamheten. Som avslutning vill jag endast poängtera hur viktigt det är att man tillgodoser alla barns behov och att man utformar sin undervisning till alla individer och att alla får de rätta förutsättningar i livet. Att man tillgodoser individens behov.

 

/ Kristina


Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Självklart ska man sätta individen i centrum, men blir detta möjligt då man har t.ex. 26 barn till i klassen? Kan man verkligen sätta alla individer i centrum i en klass, i en skola för alla? Vart finns tiden och pengarna till detta?



Bara en tankeställare då jag ibland anser att vissa saker låter så bra i teorin men så kommer man ut på VFU och noterar att detta inte alls fungerar i praktiken. Det blir ibland önsketänk. Det är även av vikt, som du beskriver, att föräldrarna är delaktiga i barnens utbildning. Men dock har jag förstått att alla föräldrar inte har intresse/ork till några större ansträningnar vad gäller barnens skolgång. Det är då utmaningen börjar för oss lärare att försöka nå fram till dessa föräldrar som inte visar något vidare intresse för skolan. Detta är ett dilemma, men jag anser det av vikt att man försöker ha en god förälder kontakt, men man ska aldrig anta att de t.ex. minns att packa ner fika vid eventuella utflykter har jag lärt mig.

2010-11-15 @ 11:12:03
Postat av: Madelaine Hallin

Som du påpekar är det mycket viktigt att tillgodose alla barns behov och utformar undevisning efter det. "Utbildning för alla" som du tar upp att Salamancadeklarationen ser som mål ser jag ur två synvinklar. Deklaratioen vill att alla barn oberoende av stöd och behov skall vara inkluderade i samma grupp. Det du tar upp att varje elev skall stå i centrum, kan det verkligen vara möjligt i en sådan tanke? Den andra synvinkeln jag ser är att alla barn skall erhålla en bra utbildning beroende på vilka behov man har, vilket kan medföra att eleven kanske går i annan skolform. Vad gynnar eleven? Det är ju som du tydligt menar viktigt att tillgodose individens behov.

2010-11-15 @ 11:13:52
Postat av: Madelen Karlsson

ni pratar alla om att eleven ska stå i centrum och att vi ska tillgodose dess behov. men vet vi vad som egentligen är deras behov bara genom observation, utredningar och åtgärdsprogram osv. vi gör det vi TROR är bra för barnen men frågar sällan DEM vad de tycker att VI ska göra för att kunna hjälpa DEM. barn vet och är mer medvetna om saker och ting än vi tror och jag anser att det är av stor vikt att vi för dialoger med dem och inte om dem. vem är mer expert på deras behov än de själva? ibland måste man kunna kompromissa för det är viktigt att veta att det som fungerar för en individ absolut inte behöver fungera för en annan individ med samma problem.

2010-11-16 @ 11:25:55
Postat av: Madelaine Hallin

Madelen, bra inlägg! Dessutom är det många "experter" som ibland är inblandade vilka ger sina råd som ibland går isär med andras åsikter. Fråga barnen och få en bättre uppfattning!

2010-11-16 @ 11:34:43
Postat av: Monica Egelström

Först en kommentar till Kristina - Det är ju tur att Salamanca och Läroplanerna går hand i hand, eftersom vi faktiskt i Sverige skrivit under detta dokument och därmed åtagit oss att arbeta efter det.

Sedan en kommentar till Elisabeth - Är det inte bra med önsketänk ibland? Behöver vi inte visionerna för att veta åt vilket håll vi ska gå? Ibland kan jag känna att vi går åt motsatt håll, och då behöver jag en färdriktning.

Och Madelen - Klokt tänkt!

2010-11-16 @ 21:13:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0