Särbehandling?
I Salamancadeklarationen kan man läsa att metoden att inte särbehandla barn med funktionshinder skall vara en normal beståndsdel av den nationella planeringen för att förverkliga målet – utbildning för alla.
Men frågan jag ställer mig är om detta är möjligt, att förhindra att särbehandling sker?
För jag anser att det är svårt att undvika att man särbehandlar de som är i behov av hjälp i en skola för alla. På ett eller annat vis blir de ändå särbehandlade i klassen eftersom de är i behov av annat stöd eller material t.ex. Men man ska alltid se varje individ som unik och då alla har olika förutsättningar. Om läraren hela tiden påpekar att alla individer är olika med olika behov, kanske denne kan undvika att uppmärksamma att särbehandling sker mot endast en individ. Särbehandling bör då ske mot alla individer, eftersom alla lär sig på olika sätt. Läraren har en viktig roll i detta dilemma om särbehandling. Denna ska försöka bygga upp en acceptans i klassen, att alla är olika och är i behov av olika stöd och hjälp. Återigen blir jag medveten om vår stora roll som lärare!
/ Elisabeth
Är det möjligtvis begreppet "särbehandling" vi behöver komma ifrån? Som du säger behöver det i undervisning komma fram att alla är olika, men är det vi pedagoger som hela tiden tänker på kursplanemål och använder det som en norm och därmed inte kan se i olika banor? Jag anser ibland när jag läst Salamancadeklarationen att den är dubbeltydlig. Som du tar upp skall inte barn i behov av särskilt stöd särbehandlas samtidigt som de menar att assistans, särksilda kurser, anpassad kursplan mm ges om det behövs. Vad är målet? Att inte särbehandla elever i behov eller en utbildning för alla?
Det du säger är viktigt tycker jag. Särbehandling sker hela tiden även om det inte alltid är medvetet. vi behöver inte ens gå så långt som till barn i behov av olika stöd det räcker att se i en "helt vanlig" klass. alltid är det någon som favoriseras eller är mindre omtyckt av läraren. särbehandlig är nog något som är väldigt svårt att göra sig av med eftersom det kan röra sig om både små och stora saker som som sagt ofta sker omedvetet. är man inte medvetetn om denna särbehandlig tror jag det är svårt att arbete emot den.
För mig kan särbehandling klinga negativt, eftersom jag sett hur pedagoger i namn av att vilja hjälpa en elev gjort särlösningar, när det istället kanske främsta handlat om pedagogens svårigheter att hantera att elever är olika och behöver olika.
Jag känner samma som dig kring detta ämne. Jag tror att det är väldigt svårt ute i verksamheten att inte peka ut barn med behöv av särskilt stöd. som pedagog har man en betydelsefull roll att försöka att motverka detta, men jag tror att det är svårt. Man har förhoppningen att när man kommer ut som färdigutbildad pedagog veta hur man skall arbeta för att motverka detta men jag tror att det är svårt. Det finns inga rätt eller fel. Jag tror att man som pedagog måste vara tydlig med att ingen är annorlunda utan alla är olika och kan olika mycket och genom detta lära sig och ta del av varandra.
